Ja, båten alltså. Och annat.
I söndags kväll sjösatte vi äntligen Tummelisa, 1 år och 4 månader sedan införskaffningen. Den har visserligen legat i plurret en gång tidigare men det räknas inte riktigt.
Och snacka om att den har varit otursförföljd, här kommer ett urval:
När kusinen och hans kompis körde hem båten tappade man ett hjul på släpet vilket innebar att båt+släp hakades av från bilen och fortsatte längs vägen en bra bit innan det tog stopp. Ekipaget var visst millimetrarna från att frontalkrocka med två mötande bilar.
När vi skulle sjösätta den första gången trodde vi att båten hade självläns så när den kördes ner från rampen forsade vattnet fullkomligen in, min tumme fick agera propp (dyvika) varav båtnamnet Tummelisa.
Andra sjösättningen gick hyfsat, en tur ut på sundet blev det men när vi kom tillbaka upptäckte vi att vi glömt ta in fendrarna på båten vilket resulterade i tre förlorade fendrar.
När båten så skulle tas upp för vinterförvaring hittade vi inte motornycklarna och båten fick dras för hand genom hamnen en kulen decemberdag med nyfrusen is i hamnbassängen.
Och så fortsätter det i det oändliga, reservdelar till motorn var restade i fyra månader, misslyckade pulverlackeringar som resulterade i att vi fick tillverka plåtar om igen, silikon i lackjobbet etc. etc.
Men nu ligger den i vattnet i alla fall, går som ett skott gör den också.
Avslutar det hela genom att berätta att jag var och kollade till henne i skymningen igår. När jag hoppat av och var på väg till bilen tar jag upp telefonen för att ringa kusinen och *plopp*
Bilnyckeln följde givetvis med mobilen ur fickan och ner mellan brädorna på bryggan...
Fick jag upp den? Jo, till slut efter en halvtimmes fiskande och ett pinsamt besök i hamnföreningens klubbstuga där jag vänligen fick låna en mastodontisk ficklampa att lysa i vattnet med.
Hittade förresten en bild på hur det såg ut exteriört första gången jag såg den.
Interiört kan jag bara berätta att det växte en björk samt mjölkört.
Etiketter: båten, otur
