Blåbärspaj och glass fast utan blåbärspaj, tack.

Såhär glad är man när man fått glass och chokladsås... Notera den obligatoriska mjölkmustaschen.

Efter morfars begravning i förrgår hängde jag på kusinen och hennes kille på en nyöppnad restaurang i stan för att få lite mat i magen. Hämtade upp deras minior på vägen, ingen fara att gå med bebis på pubben tänkte jag. 6-månaders bebisar har väldigt långa fingrar och kastar allt omkring sig, det vet jag nu.
Efter en kvart dök midi och maxi upp också med farmorsleverans och lugnet i restaurangen förbyttes med... ja... kaos. En tre- och femåring i ny miljö är alltid intressant att se om det inte är ens egna ungar dvs... Midi gick omkring och charmade alla som vanligt medan maxi intervjuade servitriserna om vad som fanns i den kranen och den och den och den samt varför espressomaskinen inte såg ut som en normal kaffebryggare och och och...
Kusinen lyckades dock samla styrkorna genom att lyfta upp dem på barstolarna och beställa in varsin efterrätt.
Det blev på barns vis blåbärspaj med glass fast utan den där pajen och kocken trollade fram en kanna chokladsås som gick åt direkt.

Tänk vad bra och lätt allt kan vara egentligen, glass är fortfarande det bästa i hela världen förutom mamma och chokladsås, skedar är till för att röra runt allt till en enda goja med, vattenpölar är till för att hoppa jämfota i och den enda deadlinen som är av betydelse är Bolibompas start på TVn där hemma.