Oj, jag är gammal...

Satt med mina arbetskamrater på lunchen och diskuterade, det visade sig att jag är äldre än jag tror...

När jag var liten fanns inte:

Reklam-TV: Vi hade tre kanaler - ettan, tvåan och... DR, dansk tv. Barnprogrammen bestod av dockteater från östblocket, fransk märklig sci-fi tecknat om blodomloppet (Det var en gång.../Il était un fois...), Dr Baltazar samt Gösta Linderholm som barnprogramsledare.

Text-TV... det fanns inte, det kom senare och var en stor grej. Man kunde spela bingo på TVn nämligen, läsa vitsar kunde man också.

Snabbmat - Ville man ha hamburgare så fick pappa åka till stan och handla i en korvkiosk, fredagsmiddagen framför tvn blev istället mammas "parisare" (Formfranska med en kladd köttfärs gratinerad i ugnen). McDonalds var ännu ett okänt koncept. Pizza var en stad i Italien. Kebab? Äääh, vad pratar du om? Kevad?

Microvågsugn: "Jo såhär är det, man stoppar in mat som är kall, vrider om vredet här till 2 minuter och *klick* man klickar på start såhär! Så, nu är det färdigt, känn! Maten är varm, tallriken kall, ugnen kall! Fantastiskt!"
Micron fanns inte när jag var liten, det var först i tonåren jag blev introducerad för uppfinningen hemma hos en kompis, det lät nästan som ovan.
Samma dag testade vi f.ö. gem, folie samt en av hans mammas fintallrikar med guldkant i micron, därefter spelade vi bingo och läste vitsar på Text-TVn, tallriksepisoden låtsades vi inte om.

IT: När jag gick på högstadiet lärde vi oss att skriva på skrivmaskin samt hade lektioner i ADB (Allmän databehandling). På gymnasiet hade jag visserligen Datorkunskap men det bestod i att jag fick lära mig programmera Pascal.
Internet fanns inte... alls.
Min första dator var en ZX Spectrum, den hade 16 färger och spelen läste man in med en vanlig kassettbandspelare. Min andra en Commodore 64 (med resetknapp, floppy och TFC III, slå det!), min tredje - tonårskärleken - var en Amiga 500 upphottad till AmigaOS 2.0! Om man skulle skicka filer fick man ta på sig jackan, hjälmen samt sätta sig på moppen och köra till grannbyn där polaren bodde för att kopiera disketter.

Mobiltelefon: Fanns inte, man ringde på hemtelefonen. Ville man ha tag i någon fick man: A. Cykla hem till kompisen i fråga och fråga om han var hemma B. Ringa honom på hemtelefonen om han bodde tillräckligt långt bort. C. Cykla runt på kända brottplatser (lilla leket, stora leket, kojan eller hos annan kompis) för att leta efter honom eller hitta spår (hans cykel). Allmän fjärrkommunikation mellan kompisar skedde med hög röst, inte SMS.
Vill påpeka att man kunde alla telefonnummer utantill, idag minns man knappt sitt eget.

Fy fan vad jag är gammal och gaggig...